Fick reda på igår att min farfar som legat på sjukhuset i lite mer än en vecka blivit mycket sämre. Dom visste inte ens om han skulle klara helgen.

Vaknade iaf glad, hade inte tankarna på det. Åt frukost med familjen & sen gick mannen o la sig ( jobbar bara nätter).
Vid 10 tiden fick ja reda på av min pappa att min farfar gått/gick bort 03:30 imorse : (
Känns väldigt tungt!! speciellt med tanke på att jag är gravid och har total kaos med alla hormoner som gör mig så extremt lättrörd för ingenting.
Det är dessutom första gången jag förlorar någon..

Så nu härnäst blir de nog många tuffa stunder, och begravning..
Funderar redan på hur vi ska göra med barnen, lr framförallt Alvin.
Har aldrig fått någon avlastning och har ingen som kan passa han.
Kochar (min man) vill så klart va me på begravningen eftersom han tyckte mycket om min farfar, men om ingen kan passa Alvin så får helt enkelt Kochar va hemma me Alvin.
Så tar jag med mig Nico, han blir ju 6 år nu i aug och har bara träffat min farfar kanske 7-8 gånger o glest.
Berättade för Nico förut att gammelfarfar dött o han tyckte synd om han, men tror inte han tar de direkt hårt eftersom dom inte kände varann så bra.

Trots tråkiga besked begav vi oss ut på en lång promenad, va skönt me lite frisk luft och motion e ju aldrig fel.

Här e några kort från idag : )

Hej!

Nu gör ja ett nytt försök att hålla igång en blogg.

Mitt namn är Fia född 87, gift med mitt livs stora kärlek född 82.
Tillsammans har vi 2 underbara pojkar, Nico född aug 2007 och Alvin född april 2012 och pojkarnas syskon beräknas komma på självaste julafton : )

Kommer skriva om livet som ung småbarnsförälder/fru och våran vardag.